Jannes kåserier
Läs vår medlem Janne Eklunds ibland kloka, och ofta totalt knäppa, funderingar runt golf.
”Tuff bana, det här!”
Han slår till för kung och fosterland men tokmissar bollen.
Nytt försök, men nu med ännu lite mer kraft i slaget. Katastrof, även denna gång missar han med god marginal bollen.
All heder åt den tappre mannen som på intet sätt låter sig nedslås av ett dessa små motgångar. Med bestämd min drar han till en tredje gång och så infernaliskt hårt så man gör sig beredd att ringa 112. När han slutat snurra och konstaterar att bollen fortfarande ligger kvar på peggen vänder han sig om mot medspelaren bakom och säger lugnt: ”Tuff bana, det här.”
Ja, självinsikt är ju inte alltid en golfares starka sida.
Börja... träna?
Hur många gånger har man inte, med viss självinsikt, insett att den totala avsaknaden av träning under vintersäsongen förmodligen inte gjort varken kropp eller golf någon större tjänst. Jag har till och med kommit på mig själv att börja gubbgrymta så snart jag ska göra något riktigt fysiskt, typ knyta skorna.
Alltså hög tid att köra igång kroppen igen! Tyvärr har jag inte alltid vett nog att hålla såna insikter för mig själv, vilket kan vara direkt förödande i fel omgivning. Kollegan som även är friskisledare kvittrar omgående ”kom på mitt nästa pass, du kommer tycka det är jätteroligt”. Undertecknad tycker nu inte nödvändigtvis att ett friskispass skulle kunna jämställas med något som är jätteroligt. I alla fall inte av utövaren.
Lätt besvärad skruvar jag på mig och säger att det av tidsbrist tyvärr kommer bli lite tufft att komma ifrån. Det är ju så mycket nu.
Ljuger sen helt obesvärad om att artrosen i knät också gjort sig lite påmind den sista tiden. Bara tanken på att låta någon se mig iklädd trånga tights och för liten t-shirt är allt annat än tilltalande. Lägg sen därtill tafatta försök att utföra akrobatiska konditionskrävande övningar till bakgrundsljudet av mina gubbgrymtningar och tanken på friskis blir direkt motbjudande.
Lita på talangen?
När säsongen väl kör igång kommer alltså allt att vara som vanligt. Otränad, lätt överviktig och med en förväntan att man ska spela bättre golf än någonsin. Det är ju bra att vara positiv och den tidigare självinsikten har man som en sann golfare helt plötsligt slängt all världens väg.
Innerst inne vet man att dom första rundorna kommer att gå som man förtjänar, dvs skitdåligt, men som den sanne optimisten man är tänker man att talang ändå räcker långt. Efter att ha genomlidit dom första rundorna och kommit till insikt att man förmodligen är den minst talangfulle i sju härader blir det lite mentalt jobbigt.
Curling
Jag har i alla fall planen för årets golfstart redo. Om det nu, mot all förmodan, skulle gå lite knackigt i början ska jag bara tänka på min förhållandevis nya vinteraktivitet. På vintern har vi nämligen börjat spela curling. Med tanke på hur illa det gått kommer golfen kännas helt fantastisk.
Det hade i och för sig kunnat bli en kort curlingkarriär, då en lagkamrat redan efter några träningar gjorde sitt bästa för att ta sig själv av daga. Helt plötsligt hörs ett ”oj” och när man snabbt tittar upp ser man kompisen stirra på sina fötter. Problemet är bara att fötterna just då befinner sig en meter över isen. Med en dov duns dunkar han med ryggen före ner på isen och det blir helt tyst i hallen. Förutom ljudet av ett svagt pip.
Intresserade går vi fram och försöker utröna var detta läte kommer ifrån. Efter några sekunder inser vi att det är den sista luften som trycks ut ur lungorna på honom samtidigt som ansiktsfärgen börjar skifta i blått. Efter ytterligare en liten stund drar han till slut ett andetag och utbrister ”Oj!” ytterligare en gång. Vi drar alla en lättnadens suck och kompisen blev nog lätt rörd när han såg upp på våra oroliga ansikten. Han behöver ju inte veta att vi bara var oroliga för att vi skulle behöva göra konstgjord andning på honom. Ja ja, låt honom leva i lycklig okunskap.
Längtar!
Curling i all ära men det ska hur som haver bli fantastiskt roligt att komma igång med säsongens golf.
Fick nyligen av en kund reda på hur oduglig jag var som inte kunde avhjälpa felet med en lampa som gick eller inte gick. Det var lite oklart. Att höga vederbörande sen inte hade med sig denna lampa som gick eller inte gick gjorde felsökningen lite mer komplicerad. Efter några tafatta försök att förklara utmaningen med detta uppdrag gav jag upp.
Tankarna svävar iväg och jag längtar till den första rundan när banan öppnat. Jag kommer förmodligen ta i så jag kräks och eventuellt missa bollen, men det kommer att ske med ett stort leende på läpparna. Det är ju trots allt en väldigt tuff bana!
_____________________________________________________________________________________________________
Wassberg, skor och jinxare
"Du ser ut som Wassberg när du åker". Stolt suger jag i mig berömmet och tänker att man måste vara en multitalang av stora mått. Har inte åkt skidor på sisådär 30+ år men ser ändå ut som Wassberg. Det är fan inte dåligt. Anledningen till att vi åker skidor är att sambon äntligen hittat ett godtagbart skäl att besöka golfbanan. Man kan åka skidor där!
Du har snor i skägget alltså, förtydligar sambon liknelsen med Wassberg. Tanken om hon inte skulle må bra av en gammal hederlig mulning far igenom huvudet, men på grund av ren feghet håller jag tyst. Hon är rätt stark den lilla rackaren.
Mina besök på golfbanan vintertid brukar annars bara ske på söndagar när vi spelar golf. För dom som inte spelat vintergolf kan jag meddela att ni missat något. Man kan till exempel med rätt underlag, dvs tjäle men ingen snö, få till sitt livs första och förmodligen enda utslag på över 300 meter. Det värmer en golfares hjärta när man får skrika fore till bollen framför och se dom förskräckta ta betäckning när dom just ska putta ut på green. Den lilla fina röda bollen far förbi dom som en studsbollsmissil på det genomfrusna underlaget och passerar flaggan med en 20-30 meter. Tyvärr är underlaget precis lika fruset vid inspelet och att se den fortfarande röda, men i mitt tycke inte längre så fina, bollen återigen studsa 20-30 meter förbi flaggan är inte längre lika roligt. Efter ytterligare två försök med samma ödesdigra resultat är inte den lilla röda bollen fin alls. Man tänker bara på att det måste bli vår snart och att den röda bollfan ska få gå på dejt med den nyinköpta yxan när man kommer hem!
Det är nu inte bara spelet som skiljer sig mellan sommar och vintergolf. Många som passerat ute på landsvägen har nog förundrat observerat 10-15 Michelinegubbar vanka fram på banan. Att ta på sig 5 lager tröjor och ovanpå det en vindjacka kan tyvärr vara absolut nödvändigt i kallaste januari. Så dock inte i varmaste Juli. Då glider man fram i ett par tunna byxor och en sval piké som galant tar en igenom 18 hål i gassande sol. Gott så om det inte vore för en kroppsdel där man anno 2021 fortfarande inte har lyckats lösa problematiken med akut överhettning. Här vill jag genast stoppa den den delen av läsare som helt plötsligt fladdrar iväg i fel tankar. Jag talar om foten! Att efter 18 väldigt varma hål komma in i ett omklädningsrum och ta av sig skorna är inte alltid så uppskattat av omgivningen. Man kan se att dom med ett förvånat och lätt förskräckt uttryck i ansiktet diskret drar sig undan. Med något rosade kinder ber man om ursäkt för den mindre angenäma doften och säger att man genast ska förpassa skorna till trappen utanför dörren. Efter en kort stund svarar en tårögd äldre man att lukten inte är så farlig, men det sticker i ögonen. Lustigkurre...
Lustigkurrar finns det för övrigt gott om inom golfen men det finns dock en ännu värre kategori nämligen ”jinxarna”. Om man nu inte är helt familjär med ordet jinxa så innebär det kort och gott att man talar om för någon vad den INTE bör göra. I golfen får det då konsekvensen att man gör just det, det man INTE borde. Vem har t ex inte kommit fram till hål 17 och hört en medspelare säga ”slå nu inte för kort bara så du hamnar i dammen”. Allvarligt? Två bollar fattigare men en hel del slag rikare går man sen vidare till nästa hål funderandes på om medspelaren inte borde få göra dom bortslagna bollarna sällskap. När man kommer fram till hål 18 och trots fadäsen på 17 fortfarande har en chans att få putsa till handicapet träder nästa medspelare in i handlingen. Du har ju spelat så bra så det kan vara en sänkning på gång. Ta det nu försiktigt så du inte slår out. När man ser den tilltänkta sänkningen försvinna iväg över staketet vid vägen är den första tanken som far genom huvudet om det får plats ytterligare en person till i dammen vid 17. Efter en stunds funderande kommer jag fram till att det vore för lindrigt, dom ska få lida på riktigt.
Efter avslutat runda sätter jag mig i den stekheta solen och väntar in att dom ska gå för att duscha. När dom varit inne länge nog för att få av sig kläderna och därmed inte längre kan fly följer jag med ett diaboliskt leende efter in i omklädningsrummet och sätter mig på bänken strax intill. Med ett läte som nästan påminner om öppnadet av en överjäst surströmmingsburk tar jag av mig dom hermetiskt åtsnörda skorna, lutar mig förnöjt tillbaks och tänker ”det kan ni gott ha era jävlar”.
Om ni inte ser mig först så ses vi kanske på banan.
_______________________________________________________________________________________________
Oförklarligt på det 19:e hålet
Att det är kul att spela golf är dom flesta inbitna beredda att hålla med om. Det finns egentligen bara en sak som är roligare, nämligen att iaktta och kommentera andra golfare och var gör man det bäst om inte på restaurangen? Vem av oss har inte suttit där och antingen låtit oss imponerats eller förfasats av diverse inspel mot den 18:e greenen? Närheten till greenen gör att man har chansen att få se både det ena och det andra med tonvikt på det andra då merparten av spelarna i ärlighetens namn inte är några direkta tourkandidater. Man kan få se allt ifrån inspel som smäller ner vid pinnen till toppade missiler som gör att man börjar fundera på hjälmtvång på uteserveringen. Ibland får man dock se saker och beteenden som i första skedet kan tyckas helt oförklarliga. Det är dom oftast inte men dom tarvar en förklaring som vi sällan får ta del av.
Att av misstag ta klubba nummer sex istället för nio vid ett inspel har nog hänt flertalet av oss. När det sker på hål 18 och, ackompanjerat av ett oj, oj, OJ, resulterar i ett nedslag mitt i fönstret på herrarnas omklädningsrum blir ju effekten så mycket större och för många restauranggäster helt oförklarligt. Det slutade nu lyckligt och blev säkerligen ett minne för livet både för han innanför fönstret och alla lyckosamma personer som från restaurangens första parkett fick bevittna det annorlunda slaget. Som sagts tidigare finns det oftast förklaringar till dessa oförklarliga händelser men dessa får vi aldrig ta del av. Även om det kan anses långsökt kanske många, men inte alla, av mina oförklarliga ageranden under åren kan kopplas till ett hopp från en upphöjd brunn på ett torg i södra Sverige. Det finns dock andra tillfällen då förklaringen var en helt annan.
När en fluga likt en kanonkula med dödsförakt skjuter in i örat och fastnar i håret (ja vi killar har hår i öronen) upplever man det som att en boing 747 just gjort en ovanligt misslyckad landning på hjärnbarken. Det är helt overkligt vad det låter när den försöker rädda sig ur denna vildvuxna öronhårsdjungel! Att det händer på den 18:e greenen, väl synlig från restaurangen, är en självklarhet. Då man inte vill spä på ryktena om sin instabila mentala status biter man ihop, slår fyra helt oförklarliga puttar i raketfart och går av greenen. Lätt skelögd väntar man in sina ofattbart långsamma medspelare för att sen med raska, lätt vingliga, steg passera den välbesökta och förundrade uteserveringen och ta sig till närmaste toalett. Känslan när man slutligen får ut den ovälkomna gästen är obeskrivlig. Med hänsyn till eventuellt känsliga läsare kommer inte denna text avhandla hur det lilla kräket avslutade sina dagar.
Vid ett annat tillfälle då vi besöker en grannklubb funderar jag på om golfgudarna har fått för sig att min golfbag är ett ymnighetshorn att ösa bollar ur. Det i kombination med att banarkitekten i mitt tycke borde omskolas till clown gör att bollnivån i bagen faller i en oroväckande fart. Det är med en viss lättnad jag med min sista boll peggar upp och slår ut på 18:e hålet. Av nån konstig anledning far bollen varken in i skogen till vänster eller försvinner i högruffen till höger. Nästa slag går också som en dans. Med ett klart förbättrat humör är det dags för inspel med resultatet att det förbättrade humöret blir väldigt kortlivat. Banarkitekten (läs clownen) har lagt en bunker där det enligt undertecknad i rimlighetens namn borde ha legat en green. Nåja, bolluslingen är i alla fall kvar i spel. Går med tunga steg ner i bunkern och slår bollen över green ner i bunkern på motsvarande sida. När jag kliver ur bunkern är jag inte längre talbar. Topplocket har gått och i ren ilska slår jag av sanden från skorna med en rejäl smäll. Eller det var i alla fall tanken. I min upprördhet har jag tappat lite fokus och drämmer klubbhuvudet rätt in i fotknölen. Smärtan som far genom kroppen är helt infernalisk. Skelettet måste ha spruckit hela vägen från foten till nacken och i ett försök att hålla inne ett avgrundsvrål av smärta kommer det ut ett läte ur näsan som förmodligen får igång brunsthormonerna på varenda älgkviga i distriktet. Samtidigt är inte den första tanken som far igenom huvudet om det blir gips eller rullstol utan helt oförklarligt: ”Var det någon som såg eller hörde det?”
Givetvis är uteserveringen ovanligt välbesökt denna solig dag och jag känner bara för att åka hem och blanda en gingrogg. Direkt i munnen.
Utan tonic…
Till sist kanske jag ska reda ut kopplingen till hoppet från brunnen och mina ibland svårförklarliga handlingar på golfbanan. Han som varje gång tog emot mig när jag dödsföraktande slängde mig rakt ut tröttnade olyckligtvis ett hopp innan mig. Det allt annat än graciösa nedslaget i asfalten gav mig inte bara en karaktäristisk profil på näsan utan den omskakningen av hjärnans 85 miljarder hjärnceller kan förmodligen förklara en hel del. Vad ni andra har för ursäkter har jag ingen aning om men jag ser med spänd förväntan fram emot säsongen 2021. Jag kommer att sitta klistrad vid 18:e greenen full av förväntan på nya oförklarliga händelser
____________________________________________________________________________________________
Sköna maj på golfklubben
Nu är spelet på klubben i full gång. Fler människor än på år och dag är ute och distansumgås på vår fina bana. (Innan nu någon undrar var undertecknad (inte) fick sin svenskaundervisning vill jag bara meddela att jag är helt införstådd med att distansumgås inte finns att finna i det svenska språket. Ännu…)
Eftersom ovanstående meningar blev ovanligt röriga även för att komma från mig kommer vi då osökt in på det som av många uppfattas som det rörigaste av det röriga. Jag menar förstås det nya handicapsystemet. Sen urminnes tider har det varit väldigt enkelt. En runda bättre än handicap och du blev sänkt eller, som i normalfallet, det gick skitdåligt och man blev höjd 0,1. Alla förstod det och så kan vi verkligen inte ha det. Det är ju trots allt golf och då ska det banne mig vara rörigt också!
Så för att förklara det nya systemet så kan man förenklat säga att det är elakt! Det visar nämligen att man inte var en sån rackare på golf som man först trodde. Det här systemet är brutalt ärligt och när man fått ihop ett gäng rundor får man svart på vitt se hur det egentligen ligger till. Ingen rolig läsning för dom flesta av oss!
Annars är snittet av dom bästa 8 rundorna bland dom 20 senast spelade faktiskt allt man behöver komma ihåg! Att det sen kan vara svårt att acceptera att man kommer in på 38 poäng och blir höjd är en annan sak. Kom då bara ihåg att det är golf vi håller på med!
I mitt fall innebär det nya systemet att rundorna från min fina höst håller på att ta slut. Det går jättefort då jag spelat löjligt mycket golf i år. Om någon hävdar att mer spel gör att man spelar bättre ska ni för övrigt alltid ifrågasätta sanningshalten i det!!! Jag spelar mer än någonsin och snart kommer mitt handicap skjuta i höjden till den grad att jag blir tvångskommenderad till klubben den 7:e juni. Det går en grönt kort kurs då…
Trots införandet av det nya handicapsystemet och, som jag nämnde i inledningen, är det en fantastisk fart på klubben. Det har nog aldrig varit så många besökare under april/maj som i år. Att kunna umgås, utan att behöva utsätta sig för risken att få stifta bekantskap med världens nya ovälkomne följeslagare, är viktigare än någonsin. Det är en tröst i allt elände att se alla dessa nya och gamla golfspelare komma till klubben. Hit kommer det faktiskt i stort sett bara glada människor. Om man sen inte alltid är så skitglad när man åker hem kan man ju alltid skylla på det nya, helt obegripliga, handicapsystemet…
En eagle på hål nummer 3 är alltid roligt men dock så ovanligt. Eller förresten, det VAR ovanligt. För några dagar sedan var det en boll som fick uppleva sju stycken samtidigt. Dom satt i glatt samspråk på greenen och avnjöt något som förmodligen innefattade en mindre glad fisk.
Avslutningsvis vill jag bara meddela att jag i år bestämt mig för att bli vuxen. I mitt fall innebär det att jag inte ska slå klubban i vagnshjulet när jag slagit ett riktigt dåligt slag. Om man bortser ifrån att det är ovanligt korkat och inte på något sätt förbättrar scoren så är det faktiskt rätt dyrt...
PS1!
I ärlighetens namn är nog det nya handicapsystemet rätt bra. Man kanske redan i år får chansen att gå på sitt ”riktiga” handicap vilket kan vara rätt kul. Har jag hört…
PS2!
Är det någon som har ett hjul till en golfvagn modell fastfold att sälja? Det gick tyvärr sådär med att samla vuxenpoäng under gårdagens runda...
_______________________________________________________________________________________________
Lyssna ALDRIG på andra!!!
Att vikten av att lyssna på tips från dom så kallade ”erfarna” golfarna kan överskattas blev väldigt tydligt under en runda med min, på den tiden, ganska oerfarne svåger. Med några års golfspel under bältet hade jag under en tid delat med mig av min visdom och nu var det dags för en golfrunda på en bana uppe i norr. Full av förväntan ser jag fram emot att få bevittna resultatet av dessa visdomsord. Efter endast ett par hål inser jag hur fel det blivit. Mina vänskapliga tips har skapat ett dödsföraktande monster av rang.
Man behövde inte vara speciellt bevandrar inom golfens ädla konst för att förstå att bollen var helt feladresserad och att det skulle gå käpprätt åt helvete. Att den, via diverse intressanta omvägar, skulle stanna i en dunge med ungbjörkar kunde man däremot inte räkna ut. Svågern tränger sig dock in mellan björkarna och säger i sann optimistisk anda: ”Det här är inga problem, jag vet efter dina tips att du elva gånger av tio skulle försökt slå ut den.” Mannen är bevisligen en komplett idiot. Inte ens jag skulle ju lyssna på mina egna tips. Hur som helst verkar det utsiktslöst att försöka få honom att ändra sig så det är bara att täcka ansiktet med händerna.
För en utomstående betraktare kan det då säkert framstå som om man inte ville se eländet och ber en stilla bön för att det ska gå bra. Det är tyvärr långt ifrån sanningen. Golfbollar är hårda. Jättehårda! Det finns inte ens en mikroskopisk chans att den bollen passerar så många träd på sin väg ut utan att ta i någonstans. Med en känslan av att det bara är pengarna tillbaks på att man ska få den jättehårda bollen mitt i plytet börjar man därför, av helt själviska själ, be för sitt eget liv.
Tack och lov verkar det ligga en del sanning i uttrycket saliga äro de enfaldiga. Efter en överraskande bra bollträff träffar bollen, som förväntat, klockrent i en stam och kommer tillbaks i exakt samma riktning där den startade sin resa. Alltså där den tidigare förhoppningsfulle svågern, nu med ett förvånat uttryck i ansiktet, fortfarande befinner sig. Det hela slutade tack och lov bara med en mittbena som hade gjort även den bästa av frisörer grön av avund. Ett par centimeter lägre och jag hade suttit i ändlösa enskilda samtal med den nyblivna änkan tillika min syster.
PS!
Vill dock förtydliga att det finns tillfällen då man faktiskt SKA lyssna på andra. Att fräsa till åt sin medspelare som försiktigt försöker påpeka något är inte bara oförskämt men ibland också direkt dumt. Det kan nämligen vara förenat med en hel del smärta om meningen var ”jag tror dom skrek fore”...
______________________________________________________________________________________________
Nytt år, nya utmaningar, nya målbilder
Det är svårt att förstå att det är början på februari när man tittar ut över golfbanan. Allt är grönt, greenerna ser ut som i juni och under bilfärden till klubben passerade vi till och med en traktor som plöjde åkern. Vad ska detta innebära för den kommande säsongen? Ja förmodligen att vi dom närmaste veckorna kommer drabbas av ett snöfall av så bibliska mått att Sibirien kan framstå som ett intressant alternativ för en solsemester. Hoppas att jag har fel men jag är skeptisk…
Inte för kort
Inför varje år sätter jag upp en målbild för den kommande golfsäsongen. Det kan t ex vara att jag ska ge fan i att slå alla bollar åt vänster. Ja, nu slår jag i och för sig inte alla bollar åt vänster. Dom gånger jag siktar rejält till höger om målet, för att kompensera för mina vänstervridningar, går bollen givetvis spikrakt vilket följaktligen slutar med en mindre katastrofscore som följd.
Ett annat mål brukar vara att jag inte ska toppa några chippar eller slå dom för kort. Dom som håller på med golf förstår ju då att detta är ett mål som kommer uppfyllas till mer eller mindre exakt 50%. Det finns inte en chans att jag inte kommer att toppa mina chippar och följaktligen kommer dom att vara precis allt annat än korta. Det här är ändå ett mål som jag är rätt nöjd med för om sanningen ska fram brukar jag inte ens vara i närheten av en 50% måluppfyllelse när det gäller mina övriga målbilder.
Inte höger, inte vänster
För dom som har en tendens att antingen trycka ut bollen åt vänster eller för den del åt höger kan ibland 12:ans hål framstå som lite utmanande från tee. Om man slår rakt har man säkert svårt att förstå att man kan ha problem när fairway är bred som en landningsbana på Skavsta. Om man inte slår rakt kan jag upplysa om att fairway ser lika bred ut som en enfilig landsväg i Skottland. Med stup på båda sidorna!
För att komma över svårigheterna på detta finns bara en lösning och det är att slå rakt. Som alla då förstår finns det alltså ingen lösning.
Körde ändå nedanstående experiment för att undvika plums i dammen eller, mer troligt, i diket på vägsidan.
Experiment 1: Körde först en klassiker dvs sikta åt höger för att kompensera för vänsterskruven vilket bara resulterar i att man helt plötsligt slår rakt. Plums i dammen…
Experiment 2: Sikta rakt över dammen, ta i så man riskerar kalsongbyte och hoppas på medvind så man kan få carry efter dammen. Funkar dåligt då jag ALLTID spelar i motvind och uppförsbacke…
Experiment 3: Ställa upp för en slice, sikta mot björkarna i dikeskanten, sluta ögon och ta i så kalsongbytet blir ett konstaterat faktum. Det är inte ett helt oävet koncept då ca 1 av 3 bollar på nåt märkligt sätt faktiskt stannar kvar i spel. Oftast till höger om dammen, hur det nu är möjligt, men det är är oväsentligt så länge bolluslingen är i spel.
Försök 4: Ta en klubba mindre och slå ett mjukt lugnt slag för att säkerställa att man inte når dammen och därmed slippa en dropp.
Hallå där, ni förstår säkert att jag bara skojade. Försök nr 4 finns inte på riktigt. INGEN manlig golfare skulle komma på en så förnuftig ide som att inte försökte slå så långt det bara är möjligt…
Säsongen 2020 är det slut på experimenterandet. Jag ska acceptera fakta och helt sonika gå fram till dammen och slänga i en fin boll i dammen innan jag slår ut. Man kan helt enkelt inte lura golfgudarna och dom måste få sin tribut!
Sluta skylla på annat/andra
När det går dåligt har vi golfare en fenomenal förmåga att förklara varför det gick så fel och alla förklaringar har en sak gemensam. Måste vara materialfel för inte fan kan det bero på mig i alla fall. Man slår iväg bollen till en, för sig själv och medspelarna, helt obegriplig plats för att sen dumt ställa sig och glo på klubbhuvudet? Det ser bara komiskt ut för en sak är ju ändå rätt säker, klubbhuvudet har förmodligen inte ändrat form sen man senast, och för ovanlighetens skull, slog ett bra slag med det. Att då tro att ett ilsket blängande skulle rättfärdiga den usla svingen är lika korkat som att rejält överförfriskad komma hem sent och försöka övertyga den rejält missnöjda frugan om att man varit tvungen att beställa in sexor för fyrorna var faktiskt slut…
Nu kör vi 2020!!!
_____________________________________________________________________________________________
Golfens vett och etikett
Hur man ska bete sig under en golfrunda kanske inte är en stor fråga för många men det borde det vara.
Att spela golf innebär inte bara att man ska kunna knacka iväg en liten boll från diverse konstiga platser mot en pinne som placerats på en fin gräsmatta.
Det är även av stor vikt att man vet hur man ska bete sig på banan. Att gå en golfrunda med trevliga bekanta ska ju vara just trevligt.
Tyvärr kan man med ganska enkla medel se till att man istället skaffat sig ovänner för livet. För att undvika detta har jag tänkt att ge lite tips och råd. Dessa ska dock läsas med en viss reservation då jag mycket väl kan vara en sån person som man gärna ser att den spelar golf, men då helst med någon annan.
Till att börja med ska man alltid tänka på vad man säger så man inte säger vad man tänker när man spelar golf.
För att även dom som inte är golfare ska förstå så kan vi ta ett exempel från det riktiga livet.
Farsans första kommentar när han såg mig på BB var ”så ful han är”.
Han må ha haft rätt i sak men då även mormor befann sig i rummet höll det även på att bli hans sista ord i jordelivet. Hade han bara gjort som alla vi andra, nämligen dragit en lögn och sagt ”va söt han är”, hade relationen de närmaste åren varit betydlig angenämare.
Detsamma gäller på golfbanan. När din spelpartner dragit iväg en drive som påminner om en horisontell sinuskurva och bollen som genom ett under undvikit att döda minst tre personer på den mötande banan, för att slutligen hamna i en dunge, ska du bita dig i tungan och räkna till tio. Att du vid ett sånt tillfälle inte ska säga ”bra försök” är lika självklart som om man somnar i soffan med snusen inne så smakar det kattbajs i munnen när man vaknar.
En annan sak man ska undvika är att ge tips och råd till någon som inte vill ha det. Att kommentera någons sving (eller som i mitt fall avsaknad av en sådan) kan få rent förödande konsekvenser. Hur gärna man än vill ska man inte upplysa en medspelare om att denne har en hållning som Quasimodo eller har en baksving som hade gjort sig bättre i bandyklubben Ale-Surtes b-lag. Att från ha varit en hängiven golfare till en person som undrar om han/hon inte ser riktigt klok ut under svingen är steget nämligen litet. Helt plötsligt kan en hyfsad medelgolfare börja slå helt oförklarliga luftsvingar där dom riskerar att ryggraden vrids så den aldrig blir vad den varit. Det må vara ack så vackra luftsvingar men dom är direkt förödande för scoren.
Klädsel är även det en viktig detalj i golfen. Man ska vara hel och ren och klä sig med en viss känsla för stil. Boxershorts och en ölbefläckad T-shirt från Roskildefestivalen 1982 har för visso ett existensberättigande men dock ej på en golfbana. Däremot går det bra med gula knickers, knälånga strumpor, skotskrutig tröja och en keps i tweed.
Till dom dom som anser att en orange pikétröja är det självklara valet kan jag vis av erfarenhet meddela att det är en direkt dålig idé! Under dagens runda började kroppen invaderas av små svarta obehagliga kryp. Efter en snabb kontroll att dom inte kom ifrån kalsonglinningen insåg jag att det var rapsbaggar som hade förälskat sig i min fina tröja. Som tur var hade en medspelare en svart tröja i reserv så det blev ett byte efter sex hål. Olyckligtvis bytte jag tröjan inför ögonen på mina stackars medspelare så ingen av dom var speciellt intresserad av lunch när vi kom in…
Om man inte är utrustad med ett kraftigt hårsvall är det vid solsken alltid på sin plats att bära keps (gärna i tweed) eller hatt. Det är tyvärr inte helt ovanligt att man ser människor som kommer in med en ilsket röd huvudsvål efter en avslutad runda. Det är som om dom (läs jag) går omkring med en signal på huvudet som med all önskvärd tydlighet meddelar att innehavaren av densamma var på semester när gud delade ut dom skarpaste hjärnorna.
Avslutningsvis ska man inte tro något när det gäller golf. Det blir nämligen aldrig just det. Som man trott alltså. Puttningen är avklarad på sexans green och vi släntrar upp på sjuans tee för att konstatera att sengångarna framför fortfarande håller på att spela in. Vi vänder då intresset bakåt och får se ett rätt ok inspel från en av kombattanterna.
Olyckligtvis har han slagit bollen aningen för långt och står nu inför en helt hopplös putt snett nedför. Vi börjar genast spekulera i hur han ska göra för undvika en en returputt på 20 meter. Någon menar att putten i stort sett måste slås snett bakåt för att den inte ska riskera att rulla av green. Någon annan rycker bara på axlarna och säger att det är kört. Nästa slag kommer att slås med en wedge. Givetvis går karlfan fram till bollen, tittar två gånger på hålet och boxar den i kopp.
En viss tystnad infinner sig i vår boll och efter vissa muttranden vänder vi åter blicken framåt. Sengångarna har segat sig av green så det är dags att avlossa sin spoon. När man ser den passera in i granskogen 70 meter längre fram så börjar man fundera på om inte fia med knuff vore ett betydligt mer passande spel att ägna sig åt.
Om någon undrar hur jag vet hur kattbajs smakar så vill jag helst inte gå in på det...
________________________________________________________________________________________________
Golf är konstigt! Jättekonstigt!
I dom flesta ”normala” sporter ska man ha så mycket som möjligt.
Att ha gjort 10 mål mer än motståndarna är fantastiskt. Gör detsamma i golf och det suger.
En tennisspelar bankar förstaserven i nät för att sen göra ett ess på andraserven. Succe igen! I golf? Spöstraff och två extraslag på kontot... Vi har mycket kvar att lära av ”normala” idrotter!
Bra utslag, nu kan du gå för det! Gå för det? På golfspråk innebär det att bollen ligger i ett ganska bra läge inte allt för långt från green. I praktiken innebär det att man tar fram en klubba man på intet sätt behärskar siktar in sig mot green och slår ner bollen i närmsta hinder.
Efter den obligatoriska kommentaren ”bra försök” funderar man på varför man spelar golf. Måste bero på den masochistiska genen som förmodligen är en förutsättning för att hålla på med detta ädla spel.
Ibland bör man göra uppehåll i golfspelet för att behålla lusten. Då kan man till och med tänka sig att gå en sväng på Trosa marknad. Efter ca 2 minuter inklämd bland en kvadriljon andra homo sapiens inser man att det är dumt med uppehåll. Gud vad man längtar efter lugnet under en golfrunda.
Med tanke på riktningen på utslagen är det ju inte särskilt ofta man stöter ihop med nån där. Riktningen på golfslagen är för övrigt ett intressant ämne. Det finns många olika läror men jag har hittat den som passar mig överlägset bäst. Brukar ofta få kommentarer att jag ställer upp mig helt galet. ”Du siktar ju mitt i bunkern” säger en bekymrad medspelare. ”Jag vet” svarar jag bekymmerslöst. Vem har i ärlighetens namn någonsin träffat det man siktat på vid ett utslag? Funkar hur bra som helst!
Vad som är ännu mer intressant är vad som inträffar när man faktiskt börjar få ordning på riktningen.
Hade härom veckan knäckt koden och fick till utslagen riktigt bra. Istället för inspel från 170 meter, med ena benet nere i ett vattenhinder, låg bollen nu helt plötsligt bara ca 70 meter från flaggan. Den låg till och med på det där kortklippta gräset där alla andra brukar hålla till.
Känner att nu j...ar kommer det bli sänkningar an mass i tjogtal. Stövlar fram, siktar in mig och slår den värsta sockets som har siktats på det norra halvklotet det senaste decenniet. Det är som om där finns en kosmisk balans som inte får rubbas. Näe, man kanske trots allt skulle ta en sväng ner på marknaden igen...
_____________________________________________________________________________________
Golfsäsongen 2019
Bra utslag! Synd bara att dom hade planterat en skog just där… Golfsäsongen är igång och det är kärlek i luften. Råa kommentarer varvas med ryggdunkningar och high fives. Vad man har väntat på det här!
Ser för övrigt ut att bli ett väldigt bra år för Trosa GK. Det är en väldig positiv atmosfär och man känner att det finns en stor vilja att föra klubben framåt.
Vi har genom ett enormt ideellt arbete fått nya fräscha lokaler. Både shop och restaurang har uppdaterats och ger ett väldigt trevligt intryck. Som kronan på verket har man även skapat ett nytt rum för våra yngre förmågor där dom kan hänga utan vuxnas nyfikna öron och ögon. Hmmm, när jag tänker efter kanske jag kommer att hänga där en hel del jag också. Är ju trots allt bara 55 år och enligt min omgivning oerhört barnslig. Tror jag kommer att trivas alldeles utmärkt där!
Att vi får nya spelare i unga år är inte bara kul men också nödvändigt för en klubbs fortlevnad. Man blir alldeles lycklig när man ser ett gäng av entusiastiska spelare som med stor entusiasm försöker slå bollen över hela rangen. När man sen efter ett tag inser att dom små minimänniskorna faktiskt slår betydligt rakare än man själv kanske det inte känns lika kul men då kan man helt enkelt vända ryggen till. Man får trösta sig med att även dom så småningom kommer inse hur svårt det är…
Vår golfbana verkar må bra och med, återigen, ett helt fantastiskt ideellt arbete under förra året och innevarande år kan vi räkna med att vår bevattningsanläggning kommer att kunna stå emot en eventuell upprepning av fjolåret. Han där uppe verkade onekligen lätt förvirrad när han blandade ihop Sverige och Eritrea. Fairways och tees har redan börjat ta sig riktigt bra och vi ser alla fram emot en bana som vi kan känna stolthet över. Ja nu ska jag väl i ärlighetens namn erkänna att jag inte har en aning om hur det ser ut på fairways. Inget av mina årliga tre fairwayträffar har inträffat ännu men jag litar på dom som spelar och vet bättre.
Spela golf ja. Trots att golfen är som allra bäst strax innan man har slagit ut på första tee och blivit plågsamt påmind om varför man kallas tee vrak så har man ju några trevliga minnen.
Det jag kommer ihåg allra bäst är när jag slår ut en 290-meters drive på 5:an som landar i kröken borta i kurvan. Går med ett stort leende hela vägen fram till bollen för att slå nästa fantastiska slag. Precis i baksvingen ringer tyvärr telefonen och väcker mig men jag är helt övertygad om att det skulle ha blivit bra!
Nåja även om det, för undertecknad, är lite tunnsått med fantastiska golfslag i vaket tillstånd och dom enda ”eagles” man kommer i närheten av cirklar runt Snöholmen så är det ändå larvigt kul.
Rätt som det är trotsar man sin green dyslexi och får i den där 5-metersputten eller så får man helt oväntat till det där inspelet från skogsbrynet där bollen oturligt nog hamnat. Det är det enda som behövs och vips kommer man ihåg varför man håller på med golf. Dom tidigare sjuttielva riktigt usla slagen är som bortblåsta. Selektivt minne har verkligen sin plats på en golfbana!
Avslutningsvis några klargöranden och saker jag skulle vilja att ni tänker på i år!
- Golf är kul - Kan vara svårt att inse efter sin tredje dubbelbogey i rad men det är därför det finns Whiskey.
- Årsavgiften är inte hög - Om ni bara visste vad mina bollkostnader är…
- Dropp vid knät - Nej man får inte lyfta upp benet bara för att man inte orkar böja sig.
- Pliktområde - Ett elakartat rykte säger att det är landområden jag köpt upp då jag jag så ofta omnämns när dessa diskuteras. Detta stämmer inte!!!
- Dålig golf - Nej lösningen på att man slår dåliga slag är inte att ta i så man får bristningar i ögonvitorna. Man köper helt enkelt nya klubbor.
PS!
Om nån har sett en golfsving ligga och skräpa någonstans är den förmodligen min. Har varit borta i åratal nu så jag skulle gärna vilja ha tillbaks den. Generös hittelön utlovas!